Onsdag 7 april 2010
Hade under natten sovit lite till och från då jag börjat känna av mensvärk som kom i omgångar. Kliver upp vid 7-tiden för att testa ta 2 alvedon, i samma veva gör jag ett toabesök. Kommer lite rosaktigt slem på pappret. Lycklig över att något kanske är på gång. Efter en halvtimme gör jag ett nytt toabesök och nu blir pappret ännu mer rosa, till och med mot det rödbruna hållet. Äter frukost och lägger mig i sängen igen. Längtar efter att klockan ska bli 9 och jag ska väcka Nicklas. Att äntligen få säga att jag känner av något och att slemproppen är på väg att lossna. Vi har sedan rutinkontroll hos barnmorskan kl.10.
Vecka 39+0
Vikt: + 35 kg
Hb: 136
Socker: 6,3
SF: 37
Hjärtljud: 150
Blodtryck: 150/90
Äggvita: +3
Har högt blodtryck och äggvita i urinen, BM ringer och rådgör med förlossningen. Vi blir ditskickade på en gång för kontroll. Man kör en CTG-kurva, tar lite blodprover och så lämnar jag nytt urin. Träffar läkare som vill att jag stannar och medans Nicklas åker iväg hem för att packa det sista i BB-väskorna får jag i mig lite lunch och blir inlagd på sal 9.
Halv tre kommer BM in för att kolla om något hänt. Har då mjuk tapp, 2 cm kvar, men ändå så får hon in ett finger och kan röra barnets huvud. Mina mensvärkar och slemproppen som börjar släppa hade med andra ord gett resultat. BM bestämmer med läkaren att vi ska avvakta till dagen därpå och se hur min kropp fortsatt det påbörjade förlossningsarbetet. Skulle det vara så att BM får in två fingrar dagen därpå så ska man ta hål på hinnorna.
Torsdag 8 april 2010
Mensvärksattackarna har fortsatt komma under natten och vid undersökningen vid 9.30 så är det c:a 0,5-1 cm kvar av tappen och BM får utan problem in två fingrar. Så hon skruvar fast en skalplelektrod på bebisens huvud och i samband med detta så blir det hål på hinnan och det börjar rinna vatten. Sammandragningarna ökar i både styrka och antal, och när jag reser mig ur sängen trycker bebisen på neråt. Vid 10-tiden blir jag påkopplad till dropp mot GBS. Visade sig att jag hade lite spår av det i urinen vid senaste BM-besöket.
Vid 12-tiden är tappen utplånad och man kopplar på värkstimulerande dropp. Efter det går det i rasande fart och värkarna ökar kraftigt. Får byta sal så jag har tillgång till lustgas, och vi hamnar på sal 11. Värkarna är riktigt jobbiga och kommer tätt in på varandra. Ett tag där önskar jag nästan att få bli nersövd och få vakna upp när allt är färdigt.
15.05 frågar barnmorskan mig hur mycket jag tror jag öppnat mig och hur lång tid det är kvar. Eftersom jag är inställd på en långdragen förlossningen tror jag att jag bara öppnat mig 4 cm och att det ska dröja flera timmar till. BM skrattar och säger att jag öppnat mig 8 cm. Känns riktigt jobbigt nu, och säger att jag hade vilja ha all smärtlindring man kan få. BM tycker att det går bra för mig både med andning och lustgas, men säger att hon kan ringa efter läkare men hon tror inte att vi hinner med någon bedövning. Fortsätter med andningen och lustgasen höjs ett snäpp.
Dom 2 sista cm hinner jag knappt med och jag känner hur värkarna övergår mot krystvärkar. Enligt journalen var klockan då 15.45. BM ger mig en andra dos pencillin mot GBS och därefter är det fritt fram för mig att krysta. Sista krystvärken innan bebisen är ute ber BM mig att stanna upp och andas så det hinner tänjas ut lite mer, men det går inte. Känner hur bebisens huvud tittar fram, och sen glider resten av kroppen ut. Plötsligt ligger hon där på sängen, vår underbara lilla Saga. Vilken känsla, obeskrivligt! Klockan 16.00 är hon född, så drygt 6,5 timme från att man tog hål på fosterhinnan tills hon var ute.
Hon vägde 3640 gr och var 50 cm lång, med ett hattmått på 35 cm.