Helgen har flytit på rätt så bra. Det var lite besvärligare att vara ensam än jag hade tänkt mig. Vi har ju en hund som behöver ut mellan varven och det besvärliga är ju att man varje gång måste packa ner Saga i vagnen. Inte så kul alla gånger, t.ex. sista kvällsrastningen om Saga sover. Idag var dessutom hissen ockuperad av ett par som flyttar ut och jag fick plocka bort liggdelen från chassit för att bära ner dom var för sig i vår spiraltrapp i trapphuset. Inte det smidigaste.

Nätterna har varit riktigt sköna. Dock var Saga mer grinig än annars i fredagskväll och hon hade en ganska lång skriktimme. Hon till och med vägrade bröstet, för första gången. Det var bara gallskrik och det som slutligen fick henne lugn var att ge ersättning ur flaska. Önskade hem Nicklas för avlösning i bebisbärandet, men som tur var tog det inte allt för lång tid innan Sagas ögon började gå igen. Hon somnade före 23 och sov på fram till halv 4. Då ammade vi och sen sov vi vidare till 9-tiden. Och inatt sov hon hela natten i ett sträck så det var härligt. 🙂

Jag vet inte om det bara är jag, men jag kan sitta hur länge som helst och studera Saga. Och att prata med henne har blivit något jag älskar. Blir nästan tårögd ibland när hon pratar tillbaka och ler sitt underbara leende. Att inse att hon faktiskt är min och att jag är mamma. Det är en fantastisk känsla. All kärlek som kastar sig över en. Och nu när hon börjat kommunicera med en är häftigt, för nu börjar man få tillbaka av den kärlek man ger till henne. Ska bli underbart att få se henne växa och utvecklas. 🙂